Slutkorr, vad är det?

Det är något speciellt med att ge en fil man jobbat med under lång tid tillägget "_slutkorr". På något sätt signalerar det en form av avslut, något definitivt. För hur flytande ett projekt än varit så ramas det in när ordet "slutkorr" kommer in i bilden.

Under resans gång har jag skrivit åtskilliga versioner av Världsregeringen. Jag har skickat filer för intern korr och för extern korr och jag har tagit emot hur mycket bra kommentarer som helst. Det är helt underbart att så många ställt upp och hjälpt till med att läsa och kommentera. Ett bra gäng med korrekturläsare är helt klart A och O i alla projekt. Inte minst när det kommer till spel. Det är faktiskt förvånansvärt hur mycket fel och konstigheter som slinker igenom den egna kvalitetskontrollen. Helt klart ser man det man vet ska stå, inte det som faktiskt står.

Så här sitter jag med mitt dokument "vr_slutkorr.pdf" och en något märklig pirrande känsla. Att skicka iväg på korr är i vanliga fall det enklaste saken i världen. Men nu, nu när det är sista gången. Det är slutkorr. Allt ska egentligen vara klart och slutkorr ska egentligen handla om att kontrollera att korr från tidigare korrvändor är åtgärdade. Men så kommer den gnagande känslan. Tänk om något fortfarande är fel. Tänk om... Men det är bara att bita ihop och skicka iväg och hoppas att allt är i sin ordning.

Och nu sitter jag här. Korret från min slutkorr har kommit tillbaka och det finns röda och blå streck på var och varannan sida. Visserligen är det inga spelmekaniska felaktigheter längre, men väl andra saker såsom dubbla blanksteg, korta streck där det ska vara långa och brödtexttypsnitt i sidorubriker. Det är bara att bita ihop och uppdatera och skapa ny pdf.

En ny dag gryr utan mycket till sömn och här sitter jag här med "vr_slutkorr_v2.pdf" och det är dags att skicka iväg för nytt slutkorr.

Tyvärr visar det sig att "vr_slutkorr_v2.pdf" innehåller ett flertal fel och det är inget annat att göra än att föra in dessa och skapa "vr_slutkorr_v3" och än en gång hoppas på det bästa.

(...)

Efter ett par timmar djupt medvetslös på kudden sitter jag här med "vr_slutkorr_v8.pdf" som just återvänt från korr. Mina händer skakar efter de åtskilliga kannor med kaffe som förtärts under sena nätter den senaste veckan och mina ögon svider och jag inser att jag efter varje omgång slutkorr flyttat mig allt närmare skärmen. Blir det fler omgångar hamnar jag antagligen i, eller på andra sidan.

Men äntligen. Dokumentet framför mig har en enda markering på framsidan. "OK". Det är nästan så jag sätter kaffet i vrångstrupen för aldrig har ett OK känns så fantastiskt som nu. För nu är det bara resten kvar!

Även om det visade sig att mitt slutkorr faktiskt hade ett slut, gör du bäst i att aldrig lita på någon som säger att slutet är nära. Be dem bara korra och återkomma!